Och planet går vid 18:45!
Klockan ringde vid 11 i morse, det är konstigt det där hur man på en gång kan förstå att någonting är fel. Att man utan att veta vad det är bara känner det i hela kroppen. Det har hänt något, något som inte är bra. Först reagerar man knappt, försvarsmeganismer kallas det för. Man vill inte förstå kallar jag det.! Men man kan inte rymma från sanningen hur länge som helst. Sanningen står och stirrar en rakt in i ögonen. Hon är sjuk, väldigt svårt sjuk. Så det enda vi kan göra är att åka dit eller vara kvar här. Självklart åker vi, det går inte att bara sitta och vänta.
Det är fruktansvärt vad döden är skrämande, att man inte förstår det förens den verkligen knackar på dörren. Det här är inte vad jag hade i å tanke, jag ville åka någon gång i maj, jag var rädd att det skulle vara sista gången. Det skulle inte vara på det här sättet. Allting blir bara fel. Tårarna har runnit i en halv timme snart och nu förstår jag, jag klarar inte allt. Jag är ingen super kvinna som bara kan ta och klara allt. Jag önskar och låtsas alltid som att allting är bra och att det inte finns några problem.
Mamma och pappa, du, bråken, skolan och jobbet. Nu det här. Jag vill inte att du ska försvinna, lämna oss inte, inte än. Min far klarar inte det, farfar klarar inte det och jag klarar inte det. Vi älskar dig! Alla vi älskar dig!
Planet går kl 18:45 i kväll och vi åker till Irland. Jag skulle ångra mig genom hela livet om jag inte åker. Det får kosta vad det kosta vill, pengar, betyg och smärta i hjärtat!
En sista gång kanske det blir och det hoppas jag inte att det är. Men nu kommer vi i alla fall.
Kommer tillbaka på onsdag!
Det är fruktansvärt vad döden är skrämande, att man inte förstår det förens den verkligen knackar på dörren. Det här är inte vad jag hade i å tanke, jag ville åka någon gång i maj, jag var rädd att det skulle vara sista gången. Det skulle inte vara på det här sättet. Allting blir bara fel. Tårarna har runnit i en halv timme snart och nu förstår jag, jag klarar inte allt. Jag är ingen super kvinna som bara kan ta och klara allt. Jag önskar och låtsas alltid som att allting är bra och att det inte finns några problem.
Mamma och pappa, du, bråken, skolan och jobbet. Nu det här. Jag vill inte att du ska försvinna, lämna oss inte, inte än. Min far klarar inte det, farfar klarar inte det och jag klarar inte det. Vi älskar dig! Alla vi älskar dig!
Planet går kl 18:45 i kväll och vi åker till Irland. Jag skulle ångra mig genom hela livet om jag inte åker. Det får kosta vad det kosta vill, pengar, betyg och smärta i hjärtat!
En sista gång kanske det blir och det hoppas jag inte att det är. Men nu kommer vi i alla fall.
Kommer tillbaka på onsdag!
Kommentarer
Trackback
