Emily Sara Mimmi Higgins

Men nu ar det nya tag som galler, helt klart.

1. Irland och halsa pa slakten

2. børja trana

3. flytta och fixa i nya lagenheten

Jag vill bara satta igang ar trott pa att inget hander!

Har varit i oslo over helgen! Ska hem igen till mandag kvall..

Det har varit rikgit kul och jatte mysigt att traffa stina igen. Det ar synd att vanner som star en sa nara maste bo sa langt bort..

Men nu nar jag flyttar till storre kan Stina komma och halsa pa.

I dag blir det bio och lasange som stina ska gora :). SPANNANDE!

Vi ar lagom slitna efter heglen, fest stad! och i gar gick vi hem i tva timmar for att det inte fanns taxi eller nagra bussar. Stort minus for oslo!!!

Jag vill slå, sparka, skrika och gråta.
Men jag förmår mig inte att göra någonting utav det.
Jag vill inte ha det såhär, samtidigt som det inte är okej.
Jag älskar dig, det kommer jag alltid göra!

Bakom varje ansikte, bakom varje leende så fins det någonting dolt. Bakom varje dörr och varje hus, så är det någonting som döljs i garderoben. Oavsett vem vi är, eller vart vi lever så finns det alltid någonting dolt. Varje släkt, varje familj och varje individ har sin historia och sin dolda identitet. Det kanske är jag som tappat tilliten hos människor, eller jag som bara sett den hemska baksidan av allt det ljusa. Men jag tror och då menar jag verkligen att jag står för att varje människa vi ser på gatan, eller lär känna igenom livet döljer på någonting. Stort eller litet, varje människa har sin historia, sitt eget förflutna. Motsägelser finns, men ingenting kommer någonsin få mig att ha tillit till vem som helst igen. Tillit och förstoende är inget jag längre ger bort till ve som helst. Du kommer behova arbeta för det, varje dag och det är mitt eget fel att jag har så svårt att lite på människor nu. Jag var för snäll, jag trodde på det goda. Jag litade, jag var blind. Jag såg helt enkelt inte det dolda bakom fasaden! 

Ja så var det gjort, har äntligen efter 3,5 år har jag sagt sanningen till min mamma! Jag har berättat och på något viss känns det skönt. Det var under berusning, men det är fortfarande inget jag ångrar. Jag är nöjd, nu vet hon allt och jag kan dela allt med mamma! Jag älskar min mamma trots allt!

Ja idag är en sån dag, en dag när huvudet känns som en boms och himlen känns som den lutar på ens axlar. För tillfället bråkar alla med mig om mina matvanor och hur mycket jag tränar. Låt mig vara! Det är min jävla kropp! Hmm!!!! Till och med Rickard är på mig och jag kommer explodera till slut! Aja, jag försöker äta men det är inte världens lättaste jämnt! Men men har varit och shoppat och ska i väg snart igen och handla lite mer, sen ska jag träna. Efter det ska jag hem och äta med pappa och hans flickvän Mona. Henne tycker jag väldigt mycket om.. Då blir det middag, dusch och sen möta älsklingen vid 22 tiden när han slutar. Dagen en så länge! Botten! Leave me alone!

Har lektion om ungefär 20 minuter, tänkte logga ut nu med tanke på att jag faktiskt gjort min engelska och är klar. Blav riktigt nöjd trots att jag är lite för trött för att orka plugga. Har bara två lektioner sen slutar jag för i dag så det är jätte skönt. Sen är det gymmet som gäller och efter det är det middag i globen med Rickards föräldrar och bror. Rickard ska laga sin projekt mat i dag. Det kommer gå jätte bra älskling.

Puss!

Ska göra tattueringen som jag så länge velat ha nu, jag såg nämligen på min pappas nya flickväns tattuering som i princip är på exakt samma ställe som jag vill ha min. Det är verkligen skit snyggt även om hon inte har samma mönster som jag vill ha. Jag vill ha en G klav över fotknölen sen vill jag ha notband med noter som går ner på överdelen av foten. Låten som jag vill ha introt till är den låten som min far alltid sjöng till mig när jag var liten. Det är för mig ett sätt att visa min pappa hur mycket han betyder för mig och hur mycket våran relation betyder.

Tyvärr så sa hon också att det gjorde skit ont och att hon svimmade, men det var så himla snyggt så jag ska minsan fixa det!

I dag är det tre dagar kvar tills studenten, det är dags att inse att skolan faktiskt är slut snart. Det är exakt en vecka kvar med skolarbeten sen är det helt slut. En vecka, det är inte mycket alls sen är det inga mer inlämningar eller prov, det är knappt några lektioner. Jag är glad, men ändå inte. Jag vill skratta men ändå gråta. Det hela verkar orimligt, men ändå så sant. Det händer på samma gång som det inte händer. Jag vill att allting ska ta slut, men på något underligt viss, så vill jag att det ska fortsätta. Det hela verkar konstigt, och det är för att efter den 3 de så öppnas ett nytt kapitel, som bara jag kan fylla i. Det finns inga måsten, inga krav. Jag kan skriva mina oskrivna sidor på vilket sätt jag än vill. Men hur vill jag fylla mina tomma sidor?