Är det bara jag?

I dag är det tre dagar kvar tills studenten, det är dags att inse att skolan faktiskt är slut snart. Det är exakt en vecka kvar med skolarbeten sen är det helt slut. En vecka, det är inte mycket alls sen är det inga mer inlämningar eller prov, det är knappt några lektioner. Jag är glad, men ändå inte. Jag vill skratta men ändå gråta. Det hela verkar orimligt, men ändå så sant. Det händer på samma gång som det inte händer. Jag vill att allting ska ta slut, men på något underligt viss, så vill jag att det ska fortsätta. Det hela verkar konstigt, och det är för att efter den 3 de så öppnas ett nytt kapitel, som bara jag kan fylla i. Det finns inga måsten, inga krav. Jag kan skriva mina oskrivna sidor på vilket sätt jag än vill. Men hur vill jag fylla mina tomma sidor?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0